Här försöker vi ge en bild av hur det är att leva med Kerstin, vår halvfodertik och andra hund. Vi uppdaterar ungefär 1 gång per år för att se om något förändras över tiden.
Kerstin har blivit några månader över 2 år nu. Det är svårt att hitta orden för att beskriva henne, men jag önskar att alla skulle få möjligheten att leva med en Kerstin. Hon har ett härligt självförtroende, en arbetsvilja som inte är av denna värld och en fantastisk av och på knapp. Hon har utvecklat en rejäl grankottsfetishism, ju större kottar desto bättre. Det hör inte till ovanligheterna att hon bär hem 3 stora grankottar, och lyckas hon dessutom smuggla dem innanför dörren utan att någon upptäcker det- då är lyckan gjord! Grannen har tom börjat fråga varför det ligger grankottar utanför vår dörr jämt….hm.. Förutom kottar avgudar hon sin familj och vi avgudar henne. Hon är en sån där som bara kommer i ett exemplar, en riktig dyrgrip, vår lilla pärla.
Världens sötaste Kerstin.
Sen Kerstin rullade in i våra liv (jo, skriver rullade för med tanke på den dåvarande kroppsformen så är det det som bäst beskriver det hela..) har vi fått in 12 kilo kärlek i lägenheten.
Egentligen har hon inte förändrats så mycket på de senaste 12 månaderna, hon vill gärna vara där hennes matte är. Att hon ligger på badrumsmatten medan matte duschar är ingen ovanlighet, sängplatsen på mattes högra sida är reserverad för Kerstin, i soffan på kvällarna lägger hon gärna upp halva kroppen i knäet och myser. Sen när matte stiger upp på morgonen kommer Kerstin efter. Om det nu är för att det vankas frukost då låter vi vara osagt…för hon är ett matvrak den lille. Hade det inte varit för att Algot skaffat sig sådan respekt runt matskålen hade hon utan att tveka gett sig på hans mat också.
På promenaderna är det fullt fart framåt, åt höger, åt vänster och runt som gäller, allt som oftast med en grankotte i mungipan. Andra hundar bryr hon sig inte nämnvärt om, kastar ett getöga och studsar sen vidare åt sitt håll. Ingenting går upp mot hennes lilla ”flock”, hon är noga med att alltid kolla noga att alla är med. Lyhörd som få, vilket gör att hon ofta går lös. Akilleshälen är väl katter då, till hennes fördel ska sägas att hon ger upp efter ett par meter. En klok tjej inser sina begränsningar :- )
Hon har en härlig vilja och är alltid med på ett träningspass- tennisbollen och godis i all ära men inget går upp mot kongen och kampleksaken :- ) Älskade underbaraste världens sötaste lilla tokstolla!
Så till extra-matte Ubbie och Johan: vilken underbar tjej vi har!!
Den senaste tiden har våran lilla tös vuxit och blivit stor, eller större för hon är ju fortfarande valp. Hon har halkat sig fram de senaste veckorna eftersom marken alltsom oftast varit isbelagd. Är man bara 7 månader så har man nog inte koll på alla fyra ben, i alla fall inte om man heter Kerstin!
Alla som kommer in genom dörren är varmt välkommna, men skulle någon smyga förbi utanför fönstren kan de räkna med att bli utskälld av vårt nya larmsystem, Kerstin. Hon har själv tagit på sig det uppdraget. Matte och husse funderar just nu på hur man säger till någon i sin egen "familj" att den fått sparken, vi behöver nämligen inget larmsystem :-)
Oavsett i vilket rum man vistas i vill Kerstin vara där. Hon nöjer sig inte bara med att vara nära eller ligga bredvid, hon vill helst ligga på matte eller husse.
Man behöver fortfarnde inte använda kopplet så mycket eftersom hon håller sig ganska nära oss och kommer när man ropar. Det är vi glada för :-)
Eftersom Algot älskar barn, kanske för mycket för barnets bästa (pusskalas) :-), blev vi väldig förvånade när Kerstin sprang och gömde sig under bordet första gången hon träffade ett barn. Eftersom det bor få småbarn på nydalahöjden så var det nog bara ovana som gjorde det för nu går det bra och hon har slutat gömma sig för "minimänniskor".
Som bekant har Kerstin bott i Boden några veckor (läs dagboken) där har det blivit en del träning på diverse saker. I Boden har Kerstin även fått en ny kompis som heter Grynet (mattes föräldrars nya bischon frisè).
Många säger att det är mer än dubbelt så mycket jobb att ha två hundar, men i och med Kerstins intåg i våra liv har vi fått mer än dubbelt så mycket glädje! Hon är så lättsam och okomplicerad att ha och göra med, vår lilla tös :)
// Lina och Tomas
Nu har Kerstin bott hos oss i två månader, aldrig har väl två månader gått så fort! Själv tycker vi att hon fortfarande är så liten men när man tittar på gamla bilder ser man hur mycket hon verkligen har vuxit sedan den 1 juli. Idag snubblar sig inte Kerstin fram i tillvaron utan springer för det mesta på stabila ben :-) Hon har faktiskt hoppat upp i soffan för första gången men oftast slutar försöken med kraschlandning (eller så kallad "Walling", ni som sett Robert Gustavssons sketch förstår)
Hon har alltså utvecklats väldigt mycket fysiskt under den här perioden. Vi har även märkt att Kerstin är lättlärd precis som Algot men till skillnad från honom gillar hon belöning i form av lek mer än en godisbit. Hon har lärt sig några saker så smått men det vi tränat mest är kontaktövningar vilket har resulterat i att hon ofta söker ögonkontakt med oss. Hon håller sig även nära oss på prommenader vilket hon i och för sig alltid har gjort eftersom hon är lite försiktig av sig.
Som de flesta töser vet Kerstin hur man charmar sig fram i livet. Ett typexempel är hur hon i vissa situationer får annars så bestämmda Algot på fall. Tänk er in i följande: Algot ligger och tuggar på favoritleksaken och självklart vill Kerstin ha sin idols leksak. Algot verkar måttligt nöjd och man ser hur det rycker lite i "vaktarläppen". Nu kopplar Kärran på charmoffensiven... Liggandes på mage paddlar hon sig fram till Algot med framtassarna, väl framme lägger hon till med ett gnyende läte (fortfarande paddlande). Som slutkläm rullar hon över på rygg och där smälter Algot, Kerstin fick sin vilja fram och båda ligger och tuggar på varsin ände av leksaken. Det är hundspråk det! (eller kvinnlig list)
Som sagt är Algot hennes stora fyrbenta idol som hon följer som en svans eller kärra om man så vill ;-) Fick kerstin välja skulle hon nog busa med Algot 24 timmar om dygnet men tyvärr får hon inte bestämma alla gånger. Ibland flyr Algot till sängen där Kerstin inte kommer upp eller så bryter Matte och Husse kalaset för att få lite ro i huset.
Kerstin är redan en fantastisk familjemedlem som gett oss många skratt, vi är så stolta och glada för att vi fick ta hand om den här tösen. Tack Ubbie och Johan /Lina och Tomas
Klockan 03.00 den 5:e maj ringde telefonen hos oss. En yrvaken Lina svarade... Valparna var på väg!! 10 minuter senare satt vi i bilen på väg ut till Sävarberg. Det var en helt fantastisk upplevelse att få se valparna födas! Klockan 04.07 kom det ut en liten tjej som senare visade sig vara vår Kerstin.
Kerstin har nu varit här i 5 dagar och man upptäcker nya saker om henne varje dag! Hon är en helt otroligt glad och sprallig liten brud som lever efter måttot "upp som en sol ner som en pannkaka".Det går från 0-200 och tvärtom på några sekunder :) Hon är rikigt kavat och gör allt för att få igång Algot på bus men när han kommer dundrande med sina 21 kilo då piper hon iväg under soffan och fortsätter buset därifrån med framtassarna som vapen. Då Algot gärna tyker att "Allt dit är mitt och allt mitt är bara mitt" klurade Kerstin rätt snart ut att för att få behålla ett tuggben bör man ligga på det ena och tugga på det andra för då har man i alla fall nåt kvar när brorsan har varit framme!
Kissa ute träningen är så kul med Kerstin för hon blir så nöjd när hon kissat, kommer rultande av full kraft med svansen som en propeller! Tack Ubbie och Johan för fötroendet att ta hand om den här fantastiska tjejen! /Lina och Tomas