Att leva med Algot

Efter 4 år

Algot har hunnit fylla 4 år, plus ett par månader. Skulle kunna vrida lite på sanningen och kalla det 4 problemfria år, men det stämmer ju inte riktigt. Hans problem är andra hundar (utanför flocken), eller rättare sagt, andra hundar och allt som Algot anser vara sina resurser. Detta innebär att vi är väldigt restriktiva med vilka hundar Algot träffar och i vilka situationer. Det andra problemet vi haft är hundmöten, men Algot har nu lärt sig att rapportera alla hundar han ser till oss, något som oftast fungerar lysande. Annars är han killen som trots grå nos vägrar bli vuxen, han som viftar på svansen så fort han ser en annan människa och som ligger under täcket och sover på nätterna. Grabben med stort G, som får staffefnatt av glädje då våren kommer, som väcker matte mitt i natten för att han tycker att vattnet i vattenskålen är ofräsch. Han är en stor clown, med ett stort hjärta och många pussar som han gärna delar med sig av. Älskade Algot.

Efter 2 år

Nu var det dags att sammanfatta det senaste året med Algot. Vad har egentligen förändrats den senaste tiden? Den lilla plutten Algot förvandlades på några veckor till "dr Jekyll and mr Hyde"... Missförstå oss rätt nu ;-) Algot är fortfarande snäll och god men i vintras hade han en period där han var fullt övertygad om att han var störst bäst och vackrast av alla hanhundar på Nydalahöjd, eller kanske inte bara på Nydalahöjd...i hela Umeå..nej..i hela världen. Genom att spänna upp sig och i vissa fall gurgla fram ett avgrundsvrål (morr) försökte han erövra världen. I början visste vi inte vad vi skulle ta oss till, innan Blomsprutan kom in i våra liv ;-) Detta hände för någon månad sen och nu har han nästan helt lagt av med de fasonerna. Vi har ju även gjort vår officiella debut på lydnadsplanen, där det enda Algot visade upp var sin initiativrika personlighet, för några lydnadspoäng såg vi inte röken av trots många timmars träning! När han på sin andra lydnadstävling råkade få en fullpoängare på inkallningen blev han så till sig av publikens jubel att han försökte skriva åttor i sanden i 190 km/h istället för att fortsätta med programmet...
Vardagslydnaden har däremot gått mycket bättre, Algot går ofta lös på promenader och lyssnar nästan jämt på matte och husse. Även lydnadsträningen går bra men man märker att för en kille med fart och fläkt så är både spår och sök mycket roligare än att gå fot bredvid matte....Även skidåkning och cykling är aktiviteter vi börjat med under året, Algot har inte riktigt lärt sig hur man håller balansen på cykeln än så han springer glatt bredvid istället ;-) Prutt och Puss funktionen fungerar forfarande trots att den används så ofta, initiativförmågan är det inget fel på och nu verkar han äntligen ha hittat relaxknappen också, trots att det ofta är full fart kan han nu varva ner lite fortare.

Återigen, tack till Irené och Stig för att vi fick ta hand om den här underbara hunden!

/Lina och Tomas

Efter 1 år

Efter snart ett år med Algot har man börjat få kläm på den lilla krabaten, men han slutar aldrig att förvåna! När man tror att man kan läsa av honom så gör han nåt oväntat också står man där med hakan i backen. Algot är en lycklig energimaskin med inbyggd "puss och prutt funktion" Förklaring?
Vi fastande för staffen som ras efter att ha träffat en liten staffkille (Herman) som fullständigt överöste en med glada pussar i ansiktet. Efter att ha gjort lite efterforskningar och även träffat fler hundar ur rasen upptäckte vi att det inte var en egenhet som bara han hade, utan ALLA var verkligen så. Och eftersom matte aldrig får sminket att sitta på plats ändå så var valet enkelt, en staff skulle vi ha! Det tog nästan ett år men våren 2004 fick vi äntligen hämta hem vår lille plutt, "Ellinda´s Svarte Algot" från Ellinda´s kennel i Gislaved. Det är vi djupt tacksamma för! Algot visade tidigt att man inte skulle tro att han var nån man kunde köra med hur som helst, det krävdes lite arbete från matte och husses sida men tillslut så var det solklart även för den tjurigaste av staffar att det är nog bäst att lyssna på de där tvåbenta! Han hade charmat oss för längesedan, nu återstod bara resten av matte och husses omgivning. Jag tror han gjorde ett rätt bra jobb där, och minnet av de där hemska valptänderna kommer nog att blekna hos folk med tiden…;)
Vi märkte rätt fort vilken kärlek till människor han hade, lillkillen. Kunde man hälsa på alla man mötte under en promenad så skulle Algot gladeligen göra det! Alla som ville fick mer än gärna en stor dos blöta buffliga staffepussar. Valpkursen är ett kapitel för sig, det kanske räcker med att säga att efter första kaotiska träffen när nån (läs: A) bara skulle leka med alla andra hundar och totalignorerade matte och husse i en hel timme…så blev det faktiskt mycket bra, vi upptäckte att han är inte bara söt utan lättlärd också (med rätt belöning) Vi har inte för en sekund ångrat att valet föll på en staff, och Algot, även om man ibland har kliat sig i huvudet och i ett infall av uppgivenhet undrat vad man gjort för fel.
Men det glömmer man snabbt när man varje dag får komma hem till en överlycklig buffel som möter en i hallen med svansen frenetiskt viftande, eller när man får sitta och förundras över hur han ivrigt och målmedvetet löser små problem och lär sig nya saker. Att få se hur stolt han bli när han lyckas och vandrar iväg med huvudet högt och ett grisöra i munnen eller att få ligga och lyssna när han snarkar trött efter en lång dag. Det är dessa dagliga små lyckopiller som gör att man blir så tacksam över den tid man får ha tillsammans med den här lille krabaten! Pruttfunktionen som följde med vår energimaskin har man lärt sig att leva med, och även människorna runt i kring sig har mer eller mindre motvilligt tvingats lära sig att känna igen doften…som inte går att missa även om man helst hade velat! Återigen, Tack till Irené och Stig för att vi fick ta hand om den här underbara hunden!

/Lina och Tomas